Information om radon

Radon luktar inte, syns inte och smakar ingenting. Det enda sättet att upptäcka det är att mäta.
Beroende på varifrån radonet kommer och på hur hög halten är finns sedan ett antal åtgärder för att sänka den. Radon är näst tobaksrökning den vanligaste orsaken till lungcancer. Ju längre tid man tillbringar i ett radonhus och ju högre halter du utsätter dig för, desto större är risken. Radon i hus kan komma från marken, byggnadsmaterial eller hushållsvatten.

Information om Radonbidrag finns på Boverkets hemsida

Varifrån kommer radonet?

Markradon.
Den luft som finns i jorden har alltid hög radonhalt - från 5.000 till 2.000.000 Bq/m3. Eftersom lufttrycket inomhus oftast är lägre än utomhus, kan radonhaltig jordluft lätt sugas in i huset. Särskilt om marken är luftgenomsläpplig och husets grund otät. Inomhus kan radonhalten då bli hög - ända upp till 80.000 Bq/m3 har förekommit. Utomhus späds radonet snabbt ut.

Byggnadsmaterial.
Alla byggnadsmaterial som är baserade på sten avger radon, normalt i små mängder. Blåbetong däremot, avger mer radon än andra byggnadsmaterial.

Blåbetong är ett alunskifferbaserat byggnadsmaterial som tillverkades mellan 1929 och 1975. Har det använts i både inner- och ytterväggar samt bjälklag, kan det orsaka radonhalter på över 1.000 Bq/m3.

Hushållsvatten.
Det är ovanligt med höga radonhalter i kommunalt hushållsvatten. Ytvattentäkter innehåller nästan inget radon alls. Men djupborrade brunnar kan ge vatten med hög radonhalt. Särskilt i områden där berggrundens halt av uran är högre än normalt. Det drabbar främst dem som har egna brunnar.

När radonförande vatten används i hushållet avgår radon till inomhusluften. En grov tumregel är om radonhalten i vattnet är 1.000 Bq/l ger bidraget till inomhusluften upphov till en radonhalt på ca. 200 Bq/m3.

Det är inte bra att dricka vatten med höga radonhalter, och det anses vara särskilt olämpligt för barn upp till 10 år. Livsmedelsverket införde den 1 oktober 1997 följande gränsvärden för radon i Dricksvattenkungörelsen:

Bedömning av kommunalt och enskilt dricksvatten:
> 100 Bq per liter vatten - Tjänligt med anmärkning
> 1000 Bq per liter vatten - Otjänligt

Källa: Gotene.se